Ni vet den där känslan av att någon har rotat bland dina saker. Det syns inte, bara en känsla. Ett plagg som inte riktigt låg som förut, saker är ställda på ett sätt som inte känns bekant. Precis så kände jag när jag kom hem idag. Som om någon rört och känt på alla saker i hela huset och sedan inte ställt tillbaks det som det stod innan. Sen kom jag på mäklaren som ska sälja vårt hus har anlitat en fotograf för att fotografera huset idag till visningen eller broschyren eller var det nu var. Haha, där ser man!

Imorgon är det första april. Det betyder att man får luras hur mycket man vill. När jag var mindre älskade jag den här dan och försökte lura så många jag kunde. Nu orkar jag inte längre, har gått och blivit lite lat. På sin höjd kanske jag tejpar osthyveln, eller lurar Julia. Hon är ganska lättlurad.

Vissa däremot tar det otroligt seriöst. Jag tycker att det är kul att luras men man måste dra en gräns. När det förstör mer än man tycker det är roligt blir man ju bara irriterad på person som luras. Det ska ju inte vara seriösa luringar som att någon har vart med om en bilolycka och ligger på sjukhus. Det är så onödigt och jag skulle nog inte förlåta någon som lurade i mig något sådant i första taget. Var drar ni gränsen?

/Rebecca

I somma ska vi flytta. Just nu bor jag i vår fina, stora villa. Men i sommar måste jag flytta till en lägenhet istället. Jag har bott i vårt hus i hela mitt liv. Det känns verkligen jättekonstigt att något annat ställe skulle kunna vara mitt hem. Det är ju här jag bor, det här är jag.  Aldrig kommer jag vänja mig ordentligt vid tanken att det kommer tillhöra någon annan. Någon annan som möblerar och målar om. Ändrar så att den prägeln jag satt på huset försvinner. Det känns så fel. Ändå säger alla till mig att det säkert blir bra, att man vänjer sig och så vidare. Jo, jag kommer säkert vänja mig och livet går vidare. Men hela femton år av mitt liv har jag levt här. Det är inte så lätt att bara släppa något man haft i femton år. Ändå vet jag att det inte finns något jag kan göra åt det. Lägenheten är köpt och tiden jag har kvar här är räknad. Det spelar ingen roll om jag skriker eller gråter eller vägrar. Det kommer ändå att ske. Antingen kan jag acceptera det, vänja mig vid ett nytt liv och låta mina femton är här gå till det förflutna. Se mot en ny fas av livet. Ändå vill jag inte acceptera och vänja mig vid ett nytt liv. Hela grunden för mig raseras på en sådan kort tid. Jag känner mig både förvirrad och hjälplös. Inte nog med detta ska jag också stå ut med nu ska det väljas framtid. Om bara några månader ska jag och alla andra jag känner börja i nya skolor, utspridda. Alla de jag växt upp med kommer inte längre finnas en skoldag ifrån. Kanske jag stöter på någon på tunnelbanan. Kanske jag inte ens säger hej. Det vet jag inte. Jag vet ingenting. Jag har ingen kontroll. Min framtid, mitt liv. Vart är jag på väg?

Det fanns bara skit på tv. Sen kom jag på att det är sommartid. Det betyder att jag måste upp en timme tidigare imorgon. Och att jag bör gå och lägga mig tidigt. Blö!

I sommar ska jag troligen åka på språkresa med Molly, fast vi har inte bokar något än. Det står mellan England och Malta. Vi har bara svårt att hitta ett datum som inte är fullbokad och passar. Malta är ju mer sol och bad än England och det är jag i stort behov av just nu. Men England är ju London och det verkar ju skitkul. Men jag har ju heller aldrig varit i England.  
                       

     eller     

/Rebecca                                                                                                                                                   

Hej! Idag hade jag tänkt att åka in till stan och köpa/fixa lite saker. Väl där strulade alla bankomater så jag orkade inte gå runt i stan så jag tog en fika istället och åkte hem. Vilket tog betydligt längre tid än vanligt då jag var tvungen att gå i snigelfart för att inte halka och slå ihjäl mig. Gud, vad jag är trött på is, snö och kyla. Jag längtar tills våren och sommaren då man bara behöver dra på sig ett par shorts och en skön t-shirt och ändå se fräsch ut. Nu går jag istället runt i jacka, halsduk och vantar och stapplar fram på isen. Tänk om man ändå kunde...

...plocka bär på strå närhelst man får lust.

...dricka te på uteserveringar.                                                                                                                        

...eller bara chilla på stranden...                                                                                                                  



/Rebecca