Imorgon är det första april. Det betyder att man får luras hur mycket man vill. När jag var mindre älskade jag den här dan och försökte lura så många jag kunde. Nu orkar jag inte längre, har gått och blivit lite lat. På sin höjd kanske jag tejpar osthyveln, eller lurar Julia. Hon är ganska lättlurad.

Vissa däremot tar det otroligt seriöst. Jag tycker att det är kul att luras men man måste dra en gräns. När det förstör mer än man tycker det är roligt blir man ju bara irriterad på person som luras. Det ska ju inte vara seriösa luringar som att någon har vart med om en bilolycka och ligger på sjukhus. Det är så onödigt och jag skulle nog inte förlåta någon som lurade i mig något sådant i första taget. Var drar ni gränsen?

/Rebecca