Det där med att hälsa. Självklart för det mesta. Men så de där lite obekväma stunderna. Man ser någon man känner igen på tunnelbanan. Ska man verkligen säga hej, sätta sig ner och prata hela långa vägen tills man är framme. När man bara är allmänt trött och grå. Undviker blickar och frågor. Om man däremot  ser en kär gammal vän och glatt ropar hej, hur är det med dig! så kommer det så självklart. Varje dag hälsar man ju säkert minst tio gånger på olika människor. Ändå finns det de som knappt hälsar på någon. Som inte får några hej. Så gör någon glad nästa gång. Säg hej. Kan verka obetydligt, men är kan vara lika värdefullt för någon annan.



Bildkälla